A- ma (WATER in Cherokee language)

Idag vaknade jag upp till väldigt sorliga nyheter. Jag läste att Brasilien förhandlingar med de amerikanska och europeiska storföretagen Coca-Cola, Nestle och AB Inbev att ge rättigheterna av sin mark av Guarani Aquifier under 100 år.

För er som inte vet så är Guarani Aquifier världens andra största källa till färskvatten. Det är en underjordisk vattenreserv som har kapacitet att försörja hela världen med drickbart vatten under de kommande 100 åren. Brasilien besitter på ungefär 2/3 av Aquifier. Resten delas mellan Argentina, Paraguay och Uruguay.

Detta gör så extremt ont i mitt hjärta. Tanken över hur den indianska befolkningen i alla dessa fyra länder, återIGEN, kommer att få lida gör mig illamående. De framtida konsekvenserna gör mig mörkrädd. Hur ska man förklara för den framtida generationen att det var viktigare att vi skulle kunna dricka Coca-Cola och öl än att dem skulle ha rent dricksvatten?

Det är så frustrerande och sorligt att människor inte förstår att ibland måste man välja bort vissa val och önskningar, att sätta sitt ego åt sidan, för att rädda andra människor och djur. Jag hoppas verkligen att fler människor börjar inse detta. Men jag tror det är svårt… Särskilt i delar av världen som USA och Europa där levnadsstandarden är så hög och man inte riktigt påverkas på samma sätt av dessa problem. Man läser om dem i tidningarna. Man hör om dem på radion. Man ser dem på TV. Men när det i slutet på dagen inte är ens verklighet, så är det inte en prioritet.

Kolionalismen lever fortfarande kvar i dagens samhälle, bara att det har bytt namn till ett charmigare ord ”Globalisering”. I Asien arbetar människor som slavar för att sy upp de europeiska märkernas kläder billigt. Sydamerika och Afrika blir plundrade på deras naturresurser för att dem sedan ska skickas till Europa och USA. Dagens verklighet är inte en större skillnad från kolonialismens tid.

Detta är en av anledningarna till varför jag vill studera i Argentina. Varför jag vill bo här. För att om jag är här, är chanserna större att jag kan få ändring på detta. Att den vackra naturen kan få bli räddad. Här kan jag påverka utbildningen på kontinenten så att folk förstår hur plundrade dem blir och ställer krav på sina regeringar. Att jag är kvinna är inget hinder här (Argentina har störst antal kvinnliga politiker efter Norden). Att jag är feminin är inget hinder här (I Europa skulle jag aldrig lyckas som den kvinna jag är) då politikerna klär sig exakt hur dem vill, hur alldagligt, hur uppklätt och hur färglatt dem än vill. Att jag sedan pratar väldigt många språk är också en fördel, då dem flesta inte pratar mer än spanska. Att jag är svensk/finsk ger mig en högre status jag egentligen inte vill ha, men en status jag måste leva med.

Så let’s go. Jag är super exalterad över att skolan ska börja snart. Varje dag är ett steg närmare min dröm.

 

/Rain Bow Warrior Ramírez Hakala

 

 

 

 

Kommentera