NATIONALITETER

Sedan SD dök upp i Sverige och har utvecklat sig till ett parti med makt har jag funderat mycket kring nationaliteter, etniska ursprung och religioner. Jag tänker på det varje dag.  Tidigare har jag väl slängt en tanke då och då, men jag har aldrig riktigt funderat djupare kring det. Jag  har alltid tänkt att ”Sverige är ett tryggt land. Här är alla människor lika mycket värda. Så kommer det alltid vara”.

En tanke slog mig, som jag har tänkt på förut men som ”klarnade upp”. Idag på mitt jobb var det en kille som snodde en hel påse med kött och kom undan med det. Kunderna som såg det blev chockerade så jag agerade psykolog och pratade lite med dem om vad som hade hänt. Medan vi pratade var det en kvinna som sa ”Det är utlänningar som snor mest. Eller hur? Mer än oss svenskar? Han var uppenbarligen inte svensk”. Mitt svar var ”Majoriteten som snor i denna butik är svenskar. Vi bor i Sverige och majoriteten som bor i detta land har svenskt medborgarskap och pass. Han som snodde kanske är eller kanske inte är född i Sverige, men med all största sannolikhet har han svenskt medborgarskap och ett svenskt pass och är i mina ögon därför lika mycket svensk som du. Och för din information, så jag, som du säkert tror har svenskt pass och medborgarskap, har det inte. Ironiskt va, att utlänningen försökte stoppa Svensken från att sno?” Hon blängde ilsket på mig och gick.

Vad jag insåg i den stunden var, att för vissa människor spelar det ingen roll om du har svenskt medborgarskap och om det står ”Sverige” på ditt pass. Det spelar ingen roll hur ”ren” svenska du talar eller hur integrerad du är i samhället. Du kommer ALLTID att klassas som en ”utlänning”/ ”icke-svensk” om ditt utseende inte stämmer överens med bilden av hur en ”svensk” ser ut, d v s överlag ljusa färger och drag.

Jag har aldrig behövt bevisa min rätt att bo i Sverige. Min närvaro i detta land har aldrig blivit ifrågasatt av varken staten eller av individer (vad jag vet om hehe). Men som jag tidigare skrev. Det enda jag är, är att jag är född i Sverige av utländska föräldrar. Jag har inte svenskt medborgarskap.

Min hudfärg är ganska vit. Mitt hår är färgat ljusbrunt. Mina ögon är brun/grön/gula. Jag talar svenska flytande, rent och bättre än de flesta. Min religion är privat. Jag sticker inte ut på något annorlunda sätt.

På grund av det utseendet jag har och det faktum att jag har ett finskt pass, är hela världen öppen för mig. Om jag flyttar till Brasilien, Sydafrika, Kina eller till Irak är sannolikheten att jag som nordeuropé får mycket bättre sociala fördelar och status än lokalbefolkningen. Om människorna från de länderna, som exempel, skulle komma till Sverige skulle de ha lägre sociala fördelar än vad jag har.

Jag är jättetacksam över att ha blivit född i Sverige och all den hjälp jag har fått. Men med tacksamhet kommer en baksida av skuld. Varför ska jag få visa fördelar som inte alla andra får? Mina privilegier som vit och svensk talande går ut över andra. Jag vill inte ha fördelar från en racistiskt system..

Jag tänker ofta på dagen jag får barn. Jag tänker ibland på hur pappan till mina framtida barn kommer se ut och betydelsen för deras framtid av det. Om min man är en vit svensk och heter Svensson i efternamn, kommer mina barn som barn av Svensson ha det lätt i framtiden. Om min man är från Spanien eller Sydamerika kommer barnen förmodligen ses som exotiska och spännande. Men om min man är från Iran och är troende muslim och mina barn också är troende, kommer mina barns framtid med all största sannolikhet inte vara lika lätt i Europa. Nå. Jag är inte den som kommer tänka på ursprung den dagen jag väl skaffar barn, för det är kärleken som spelar roll. Men ibland kan jag inte hjälpa att fundera på dessa frågor.

Imorse innan jag gick till jobbet läste jag en artikel i Expressen om ”Förintelsens sista vittnen”. Och det var en kvinna, Heidi Freid, vars ord fastnade och som jag har tänkt på hela dagen. Ironiskt att hennes ord sedan skulle lite halvt gå i uppfyllelse.

För första gången sedan 1945, är jag rädd. Jag lever i Sverige och var aldrig tidigare rädd. Vem kunde tro att vår demokrati kan hotas? Det kommer till mig som en déjà vu-upplevelse, något jag har upplevt tidigare. Jag är inte rädd för min egen del. Men för mina barn och barnbarn. När man gör skillnad på människor och människor är det fara å färde, säger hon.”

Jag, Amanda, ber för den dagen, när människor blir endast sedda som människor, oasvsett etniskt ursprung eller religion.

say_no_to_racism_by_dalia1991-d2xqh0n

Kommentera